Bilar, jobb och någon typ av vardag

// Kommentar: Efter jag än nöjd med text och bild så sparar jag. Då inträffar det att bilderna får ben och hoppar omkring lite. Ha detta i beaktning. //

Jag gick nu på ständig biljakt där deras motsvarighet till Tradera heter Trademe. Min tanke var att köpa en Subaru här på Nya Zealand, där Legacy blev en modell som kändes lagom för vår del. Vägarna är väldigt skumpiga och just Subaru är kända för att vara tåliga på hjulupphängning och drivlina. Emellertid så dök det upp en Saab 9-5 kombi från 2006 med knappa 11000 mil på mätaren. Jag hörde av mig till säljaren med förfrågan om jag skulle kunna komma och titta på bilen. Han sa sig ha ärende i trakten och ville hellre komma förbi och visa upp den. Visst, funkar väl det med, men lite bakvänt tyckte jag nog det var. När timmarna gick i väntan och utan att han svarade i mobilen kändes det än mer bakvänt. Till slut kom skönheten, eller kanske inte. Har väl sällan skådat en så kosmetiskt ful bil med så få mil på mätaren. Mekaniskt kändes den ok och jag la senare bud på startsumman 5kNzd (ca 30ksek) och fick den. Så himla skönt att ha egen bil. Gary och Theresa slog följe till Auckland och lämnade tillbaka hyrbilen. Bara dryga tio mil som tokigt nog tar närmare 2h i varje riktning pga av de otroligt slingrande vägarna.

På campingen var wifi anslutningen mycket dålig där jag ganska ofta inte kunde komma ut alls på nätet. Fick då koppla upp mig via telefonens 3G/4G som resulterade i att jag förbrukade upp min månatliga kvot data trots att jag försökte vara snål. Det är i detta avseende ett u-land där man som nordbo har blivit bortskämd med att vissa saker helt enkelt bara ska funka, och det till rimlig kostnad.

Min temporära arbetsplats i köket på campingen

 

Jag betraktade jobbsökandet som vilket jobb som helst för att få rutin i vardagen. Varje vardagsmorgon körde jag de fem-sex milen till biblioteket i Whangarei. I betjäningsdisken var det ibland kö för att inhandla wifi. En dollar som berättigade en till måttlig datamängd i måttlig hastighet. En anställd herre tog sin dagliga runda förbi mitt bord och hade lite small talk. Jag började känna mig hemmastadd här.

Min mobila arbetsplats på biblioteket i Whangarei.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utanför biblioteket tronar ett högt konstverk som kanske inte är vackert, men i alla fall udda inslag. Gjorde sig extra bra denna mulna dag.

Närmast biblioteket kostade det en del att parkera. Därför fick   vår Saab pryda vägkanten i ett till synes lugnt villaområde en-två kilometer bort. Spara pengar och få välbehövliga promenader är en perfekt kombination. Jag passade på att knäppa några bilder på vårblomningen i en trädgård jag passerade. Humlor surrar och fåglar kvittrar. Plötsligt brummar en lastbil förbi med bristfällig ljuddämpning och absolut brist på partikelfilter. Kontrasterna är så tydliga.

Ett par mornar pep jag in förbi Burger King och inhandlade sallad burger. Vegetariskt alternativ pga ren snålhet. Var så härligt att se rustika bänkarna på ett snabbmatsställe.

Naturen är så otroligt vacker med böljande gräsbeklätt landskap. Man får hålla koll på vägen när man kör då den är vindlande, kuperad och väldig smal. Men ibland blir man bara tvungen att stanna upp och njuta.

Gary har en bit mark runt sitt hus där han föder upp några kor för att dryga ut pensionen. Det är så brant att det inte lämpar sig för att ha annat än betande boskap.

Theresa sjunger i kör och undrade om jag ville komma med för att se och höra henne. Det skulle bli i en församlingslokal någon mil iväg. Väl på plats var det fullt av äldre personer och jag kände mig som en tonåring i sällskapet. Min föreställning av det hela var knappast att jag skulle vara med på en predikan. Gary och Theresa sa att de inte heller hade fattat det helt, utan trodde att de mest skulle göra sin körsång och sedan fika. Nu var det en fullfjädrad predikan där jag satt och kände att bänken var ovanligt obekväm, för religiös är jag verkligen inte. Den äldre damen framför mig hade uppenbarligen sprucken stomipåse och mina kräkningar var inte långt borta.

Husen, eller boendena här, har verkligen stor variation. Man behöver inte bli förvånad om folk bor i närmaste skjul eller i en buss. Det är inte alltid renodlad fattigdom och missär, utan ett omaterialistiskt levnadssätt där fritid och sköta sig själv är det viktiga i livet. Här uppe i Northland är det många Maurier, vilket gör att man ser fler skraltiga boenden. En Maurie jobbade nära Paparoa i veckorna, där han bor på campingen. I helgerna åker han hem till sitt hus och familj några tiotal mil norröver. Vi snackade öppet om kulturen och värderingarna hos Maurierna och han menar att de har en stolthet att klara sig själva. De är inte så strävsamma för att köpa ny bil eller stort hus, men vill gärna odla så mycket som möjligt av maten och gillar jakt och fiske.

Det gör det hela ibland lite knepigt för samhället som försöker integrera dessa människor till ett modernare liv. Ett liv som vi andra känner det med långa arbetsdagar och ett materiellt överflöd. Jag ska inte skönmåla deras livsstil då det florerar en hel del misär också, med drogermissbruk och allmän dålig hälsa. I kontrast till många fula hus så finns det många väldigt vackra till likaså.  När jag nu betraktar Svenska hus så slås jag av hur tråkiga de ser ut. Här är det tinnar och torn, olika höjd på tak, ofta många och stora fönster, gärna även takfönster. Man bryter ut rummen så de blir halvt fristående för att få plats med utsikt från flera håll. Förstår att det skulle komplicera byggandet i Sverige där man promp vill ha isolation i väggarna och tak som inte regnar in.

Andra olikheter är deras sätt att tackla problem med så direkta lösningar. Jag och andra Svenskar tycks gilla de modulära. En sak har en funktion, och funktionen ska vara bra. Funderade ett tag på vad jag skulle ta för exempel, varpå denna bild med skarvplugg för el som även innehåller USB anslutning. Genialt kan tyckas. Man lägger inte vantarna på ett uttag och man får USB som behövs allt som oftast. Men skarva en jord för att åstadkomma detta är verkligen inte en lösning man blir glad över. Tvättmaskinerna är ett annat sorgligt kapitel. Med en citruspressliknande roterande del i botten blir nya kläder mindre nya på bara ett par tvättar. De är snabba men tvättar heller inte rent. På en maskin stod det ett litet tips i all välmening. Tvättar du med kallvattenprogrammet så åtgår bara 10% av energiförbrukningen. Härligt tips, men hela tanken med en tvättmaskin går ju då också förlorad, för man tvättar väl för att få rent. Själv försöker jag alltid tvätta i 60C, speciellt underkläder, för att bakterierna dör inte särskilt gärna vid 40C. Här vet jag inte vad jag har för temp så man ofta bara har två lysdioder; kallt och varmt. Man kan då toggla sig fram och få kallt att lysa, varmt att lysa samt båda att lysa. Gissar att när båda lyser är det ca 40C och 60 när varmt lyser. Detta måste gås till botten med.

De flesta duschar har ett duschmunstycke inbyggt i väggen. Man kan då endast ytterst måttligt rikta om det ganska dåliga flödet, med lilla spridningsvinkeln. Höjden är normalt i brösthöjd så man får huka sig och rotera runt för att kunna tvätta håret. Till dessa finns ett vridreglage som går från avstängt till kallt på och avslutas med varmt på. Regleringen mellan för kallt och för varmt har förbättringspotential.

När jag anlände till Auckland från stället jag blev vräkt så var det ännu väldigt kyligt för att vara inomhus. Någon paxfläkt var inte att tänka på. Här är det istället ett fönster som står halvöppet. Pga brist på uppvärmning är det en fuktighet som kryper innanför märg och ben. Fukt och mögelskador är alltid lätta att hitta var man än börjar leta. Jag förstår att det är något som gör att de här helt enkelt inte tycker det är något problem, för då hade det varit löst. Eller?

En förhållandevis annars vettig och reflekterande person här i Paparoa hade ganska nyligen bytt bil.  När jag frågade om bränsleförbrukningen på sitt nyinköp, en ganska liten japanare med rak treliters sexa så menade han att bilen inte är så törstig. Själv räknar jag förbrukning i volym per specificerad mätsträcka, såsom liter/mil. Han noterade kostnaden för att tanka upp då han åker ner till Auckland ToR i något ärende. Där hade han järnkoll mellan denna och tidigare bilar. Så främmande tankesätt för mig. Givetvis är det olika mycket ärenden han gör i Auckland, dvs körsträckan är inte fix. Dessutom lär bränslepriser ha ändrat sig genom åren. Mäta med två enheter som varierar. Jag tog bara det här som exempel där jag ser att logiska tankesättet i mitt tycke så många gånger haltar här på NZ. Det gör också reklamen väldigt rolig ibland. Man pratar ofta om petroliumdrivna respektive eldrivna fordon. Här säljs den en kedjedriven bil. Förvisso möjligt mha fussion av järnet i länkarna:-)

När jag väl varit här uppe i Paparoa i ett par veckor var det dags att rulla vidare till nya upptäckter. Vi har tittat nyfiket på Tauranga som möjlig stad att bo, men aldrig varit där. Saaben upplevdes inte lägre så stor när allt var packat.

Lämna ett svar