Mot New Zealand

Det är nu länge sedan jag begav mig till Nya Zealand och jag bannar mig själv att jag inte kunde ha skrivit några rader lite tidigare. In i det sista var jag osäker på hur mycket bagage jag skulle få ta med men med Staffans hjälp så fick jag bekräftat att det är hela 30kg som jag skulle få checka in. När jag sedan får ut boarding carden så står det en högst väsentligt lägre siffra på lappen. Som om det inte var nog, vår ”snälla” badrumsvåg hemma trodde jag hade precis 30kg, det trodde inte Kastrups bagagevåg. Plockade över så det precis vägde in på 30,4kg där tyngsta sakerna flyttades över till ryggan jag skulle ha till handbagage. Ryggan råkade visst krångla sig över 20kg varpå det blev en utmaning att bära den så den skulle se ut att vara lätt. När sedan min gigantväska blivit incheckad som skrymmande bagage njöt jag av god men inte alldeles gratis snabbmat nära gaten.

Jag var på rull, skulle man nästan kunna säga!

På flygplatsen i Kuala Lumpor var det flera timmar att slå ihjäl. Sämre flygplatser finns det verkligen och jag njöt av den fantastiska maten som var både kryddstark och fräsch. Vet inte hur de lyckats få den annars så mediokra franska ölen Kronenburg så god, för den var bubblig och hade faktiskt en aning färskölskänsla.

Väl på Aucklands flygplats övervägde jag att rulla stackars bagaget de två kilometrarna till där jag bokat hyrbil. Men med tanke på överlasten och skicket på gigantväskans hjul fick det bli en taxi. Bilen var litet och osmaklig, så som små hyrbilar ofta är. Den gjorde i alla fall jobbet då jag med bristfällig sömn kryssade mig på vänster sida genom undermåliga vägnätet i Auckland.

Vid ett par tillfällen funderade jag på hur jag tänkte när bokade boende på norra delen av stan och flygplatsen ligger i södra. Både bil och förare kom skönt nog fram utan bucklor.